Home is where your heart is...

Nu har jag inte skrivit på länge, mestadels på grund av att det inte har hänt så mycket som jag tyckte var värt att skriva om. Mest vanliga dagar med jobb och sånt. Jag hade dock kunnat skriva om när Ingrid kom och hälsade på för en månad sen. Det var en härlig vecka! Jag jobbade inte så mycket den veckan så vi kunde åka till Charleston ett par dagar, vandra Table Rock och utforska mer av Greenville tillsammans. Det var konstigt normalt att hänga med en gammal vän igen.

Sen har jag inte skrivit för att jag inte visste hur jag skulle uttryck det som jag måste skriva för att avsluta den här bloggen. My stateside adventure has come to en end. Åtminstone för den här gången, man kan aldrig veta i förväg vart Gud kommer sända en i framtiden. Jag läste precis mitt senaste inlägg där jag hade en utläggning om hur jag försökte lära mig tänka och känna annorlunda om min situation här, vilket i efterhand ger mig en känsla av nederlag och misslyckande ibland. Jag tar inte tillbaka det jag sa och jag tror fortfarande att det finns mycket sanning i det där med perspektiv och vart man lägger sitt fokus. Men det finns en gräns för allt. Det finns en gräns mellan att inte ge upp och att tvinga nåt som inte är rätt. Jag gav inte upp, men jag insåg att det inte är rätt längre. Det kan ha varit rätt för ett tag. Jag tror att det fanns en mening med allt detta. Jag är glad att jag flyttade hit och försökte och att vi fick vara en del av varandras liv för ett tag. Jag har lärt mig mycket och kommer att bära med mig fina minnen. Det är så klart inte lätt och det är mycket känslofyllt, många blandade känslor. Det ska bli skönt att komma hem till familj och vänner, Sverige och Stockholm. Men det är också med stor sorg som jag lämnar en ouppfylld dröm som jag investerat så mycket i. Och det är lite läskigt att inte veta vad som kommer hända härnäst. Men jag vet att allt ligger i Guds händer och där kan jag vila tryggt oavsett hur det känns från ena dagen till den andra, eller från ena stunden till den andra (Jer 29:11 och Rom 8:28).

Home is where your heart is...

loved and accepted,

healed and strengthened,

nourished and encouraged,

embraced and illuminated,

filled and grown

Home is where your heart is...

at peaceful rest

Home is where your heart is...

sent out to love more

Home is where your heart is...

welcomed back to be replenished again

The weekend off, home sickness and learning how to think

Sen sist har jag haft min första lediga hel-helg sen början på januari. Jag lyckades bli av med ett futtigt 4h skift på lördagen så jag kunde följa med på stor häng helg i NC hos min kusin och hans fru. Vi var 12st. Det var ett gammalt killkompisgäng med tillhörande fruar, fästmö och flickvän. När killarna spelade basket, tv-spel och hade sin egen grej, spelade vi tjejer spel, åkte till the mall och gjorde en något pinsam musikvideo. Kanske lite könsrollstypisk uppdelning av aktiviteter, whatever. Det kan både vara intressant och uttråkande att observera ett gäng killar som känt varandra länge och står varandra nära och har sitt eget språk. De behövde sin tid med varandra och vi behövde vår tid. Ett litet sidospår: Jag fick gå in på H&M - det är små saker som får en att känna sig som hemma och små saker som får en att längta hem mer... Det kan vara nåt så litet som typsnittet på tyglappen som visar storleken på en tröja eller vad ett par jeans heter. I vilket fall som helst så var det en trevlig helg!

På tal om hemlängtan så är det en av de större sakerna jag har brottats med mer eller mindre lite nu och då. Jag försöker att inte tänka så mycket på hur bra Sverige och Stockholm är och alla jag skulle vilja hänga med och krama. Det finns bra dagar och det finns dåliga dagar. Men jag har lärt mig att det är ett val. Man kan antingen ge efter och låta de dåliga tankarna och känslorna ta över och styra dagen eller så kan man kämpa tillbaka och fokusera på allt som faktiskt är bra. Det är mycket som är bra, oftast mycket mer än det som är dåligt. Det krävs träning att tänka så för det är så lätt att fastna vid det dåliga, en enda negativ tanke räcker, och man glömmer allt som är bra, så fylls man av missnöjsamhet. Jag lär mig att tänka rätt. Jag lär mig att fokusera på rätt saker, att ha ett positivt perspektiv - på mig själv, på mitt jobb, på mina relationer, på mitt liv här. Det är inte alltid lätt, rättare sagt, det är sällan lätt när det är en dålig dag, men jag är inte ensam i mina strider. När jag verkligen överlämnar allt till Jesus är segern redan vunnen. Han lär mig också att lita i all ovisshet. Det är en långsam process, men jag känner att jag rör mig framåt. Jag har lärt mig mycket sen ett år tillbaka. 

För att nämna några saker som är väldigt bra (utan inbördes ordning): Gud är god, jag har ett jobb, jag trivs med dem jag jobbar med, jag har en bil, jag bor i ett bra hus i ett bra område, jag har bra roomies, jag blir mer och mer bekväm och trivs bättre i cellgruppen, jag känner folk jag kan ringa och hänga med (jag hängde t.ex. med tre olika tjejer på var sin dag i förra veckan!), jag har en otroligt bra pojkvän+ familj, jag har en fantastisk familj och underbara vänner hemma som ber för mig och stöttar mig, och jag får uppleva mycket sol :)

För övrigt träffade jag på ytterligare några svenskar på Macy's här om dagen som jag hjälpte när de shoppade

Spring in Febuary

Det här är trädet som står utanför mitt hus, precis utanför mitt fönster :)

Det här är min bil :)

Bilderna togs imorse, barfota i svensk sommarvärme... :)

The rock, V-day, Dutch Blitz & a Honda

Jag skulle kunna åka ut och vandra flera gånger i veckan om jag bara hade tid! Grejen är ju att det inte finns nåt direkt fint promenadstråk i närheten så man måste åka en bit bort om man vill ha en fin promenad eller vandring, typ till en state park. Här om veckan åkte vi till Table Rock, ett litet berg med utsikt över berg efter berg efter berg. Ser ut som en oändlighet av stora kullar. Det är vackert. Det är värt en lagom flåsig 2h vandring uppför. Och jag älskar skogen. Jag älskar träd. Dessutom var det soligt och skönt. En fantastisk dag som också innehöll bra samtal. Jag tycker mycket om naturen häromkring. synd bara att man måste hoppa i sin bil för att åka till nåt bra ställe där man kan njuta av den ordentligt.

Senare på kvällen blev jag bjuden på middag av pastorsfrun vars församling jag numera går till. Hon är min ålder och vi kommer bra överens. Det var en god och trevlig middag. Vänskaper börjar byggas. Jag har saknat tjejkompisar. De är bra att ha. Cellgruppen jag går till innehåller också potentiella vänner. Men i vissa sammanhang kan det bli lite overwhelming. När 14 unga kvinnor går ut och äter alla hjärtans dag middag tillsammans blir det ganska kackligt till exempel. De här tjejerna är lite mer stereotypt tjejiga (och dessutom på ett amerikanska sätt) än jag är van att umgås med. Men jag tror att det mest är så när de är alla tillsammans, det är lättare att relatera till dem (de jag har pratat mer med iaf) en och en. Men de är trevliga iaf. En intressant tradition de har i gruppen är att ge vandra trosor som present under alla hjärtans dag middagen. Alla har väl sin grej.
Själva alla hjärtans dag är otroligt hypad här i jämförelse med Sverige, men det är ju förvisso det mesta ;) Själv fick jag åtnjuta en trevlig low key middag&bio-date.

Ytterligare socialiserande skedde i fredags då jag bjöd på pizza och spelkväll. Vi spelade Dutch Blitz och lyssnade på Timbuktu. Det var aningen surrealistiskt för det kändes som hemma fast ändå inte. Det var en väldigt kul kväll! Vi körde i lag. Vi som spelat Blitz vet att lite vad som helst kan slinka ur munnen i stundens hetta.   Till exempel var pastorsparets kommunikation under spelets gång mycket underhållande och aningen distraherande. Han gav ifrån sig ljud och obegripbara ord, men hon fattade vad han menade. Det var som om han talade i tungor och hon hade uttydningens gåva. Men mitt lag vann - båda omgångarna! :)

För övrigt är jag nu stolt ägare av en blå/turkosaktig Honda :)

Getting somewhere

Två veckor, två cellgrupper och två bar-häng senare -  jag börjar på riktigt etablera mig socialt. Jag har tydligen bestämt mig för att vara med i två olika cellgrupper, som tillhör två olika kyrkor. Det känns som de kompletterar varandra. Den ena tillhör New Spring (den stora coola kyrkan), är relativt stor och består av endast tjejer. Den andra tillhör Engedi Vinyard (den lilla imtima kyrkan), är medel stor och består av killar och tjejer. Redan direkt efter första träffen med Engedigrupen blev jag medbjuden av en av tjejerna för att hänga och snacka i en närliggande bar. Mycket trevligt ställe och mycket trevligt häng med henne! Vi snackade om allt mellan Twilight och Dr Quinn, ADHD och skönhetsideal och lite till. Ikväll hängde jag där igen med pastorsparet och pojkvännen. En riktigt bra kväll!

Jag kommer in i vardagslivet här mer och mer. I och med att det blir mer och mer vardag känns det också som att det finns mindre att skriva om... Det kanske blir mer personliga tankar och funderingar snarare än händelser framöver.

Jag har räknar ut att jag verkligen behöver ett till deltidsjobb (eller ett heltidsjobb, gärna ett med bättre betalt), så det är ett böneämne om det är nån som är intresserad av det. Jag vill också komma fram till eller välja en dröm att följa och få uppenbarat för mig hur jag ska gå till väga för att nå den. Det längtar jag efter - att komma vidare, att komma närmare, att brinna, växa, ge ut och ta emot. Jag behöver ledning som är oberoende av vissa element.

Det här med bil håller på att ordna sig, men så är det det där med pengar...

Home sweet home - The land of IKEA

Jag har varit hemma en sväng! Eller, så nära man kan komma iaf - IKEA :) Jag var nämligen lite ledig så jag tog med pojkvännen upp till NC för att hälsa på Jordana & Suppe lite. Det var underbart kul! Vi tog en långpromenad i skogen och spelade Blitz och Mexican train. Jag kände mig som hemma igen, men som om det inte var nog tog vi en sväng förbi IKEA i Charlotte på vägen hem. Det blev köttbullar till lunch och jag bad om extra mycket lingonsylt och drack flädersaft :) Kände mig lite som ett barn. Pojkvännen hade aldrig varit på nåt IKEA förut, men han älskade det - stort plus i kanten ;) Jag fick förklara "Småland" för honom när vi gick in. "It's a play on words, you see...". Vi var båda lite ledsna över att vi hade så lite att gå omkring - jag var tvungen att hinna hem till jobbet på kvällen. Men det var nog lika bra, då kunde jag inte spendera pengar som jag inte har. Jag var dock väldigt besviken över att varken kunna köpa Bilar, Marabou eller nåt annat riktigt svenskt godis... 

Idag har besökt en ny kyrka. De träffas på ett fik i Downtown. Jag hade på känn att den skulle vara bra redan när jag först hörde talas om den och det var den. Den är på många sätt motsatsen till den kyrka jag har gått till lite. Den var väldigt liten och väldigt personlig. Folk tog kontakt med mig på en gång. De känns redan som potentiella vänner.

Jag är för övrigt numera deltidsanställd på Macy's, istället för säsongsanställd som inte vet när säsongen tar slut. Tydligen hade min anställning redan ändrats för ett tag sen, men jag fick inte reda på det förrän häromdagen.

Ju längre mitt hår blir, desto yngre ser jag ut... Good or bad?

Variety in socializing

Senaste veckan var en socialt varierad vecka. Jag fick finbesök av gamla vänner hemifrån, Jordana & Suppe! :) Det var otroligt trevligt. Det är skönt att hänga med folk man känner väl. Man är liksom avslappnad och glad på ett annat sätt.

Dagen efter hade jag en heldag ledig för mig själv och såg att ett mysigt fik jag gillar i downtown skulle ha filmkväll. Jag är vanligtvis inte den och gillar att göra saker själv eftersom jag föredrar att dela upplevelser med andra, men tills jag har fler folk att dela upplevelser med måste jag bli en sån som hittar på saker själv. Så ut på filmkväll blev det! Det visade sig vara gruppen OccupyGreenville som var värd för filmkvällen. Om nån har följt Occupy Wallstreet rörelsen och dess utbredande i USA, så har ni en idé om vad de står för. Jag har inte följt det så noga, men de är i varje fall missnöjda med det amerikanska kapitalistiska systemet. De visade "Capitalism: A love story" av Michael Moore, med diskussion efteråt. Det blev en otippad och intressant kväll och jag är glad att jag åkte dit. Jag är både stolt över att jag gick ut själv och att jag hittade ut ur stan själv. Visade sig att jag kan lita på mitt lokalsinne även i bil.

I söndags åkte jag ner till downtown med en kollega efter jobbet och tog en fika. Hon och jag är väldigt olika varandra, till exempel är hon ex-militär som saknar tjänsten, medan jag är pacifist. Men det var trevligt ändå.

Och sist men inte minst har jag idag Skypat med fyra olika personer. Så socialt varierande som sagt.

De ger mig fortfarande timmar på Macy's, trots att de flesta andra "säsongsarbetare" fått sluta. Jag har ansökt om att få en "riktig" anställning men väntar på att hörea nåt mer om det. Jag borde söka andra jobb också.