The weekend off, home sickness and learning how to think

Sen sist har jag haft min första lediga hel-helg sen början på januari. Jag lyckades bli av med ett futtigt 4h skift på lördagen så jag kunde följa med på stor häng helg i NC hos min kusin och hans fru. Vi var 12st. Det var ett gammalt killkompisgäng med tillhörande fruar, fästmö och flickvän. När killarna spelade basket, tv-spel och hade sin egen grej, spelade vi tjejer spel, åkte till the mall och gjorde en något pinsam musikvideo. Kanske lite könsrollstypisk uppdelning av aktiviteter, whatever. Det kan både vara intressant och uttråkande att observera ett gäng killar som känt varandra länge och står varandra nära och har sitt eget språk. De behövde sin tid med varandra och vi behövde vår tid. Ett litet sidospår: Jag fick gå in på H&M - det är små saker som får en att känna sig som hemma och små saker som får en att längta hem mer... Det kan vara nåt så litet som typsnittet på tyglappen som visar storleken på en tröja eller vad ett par jeans heter. I vilket fall som helst så var det en trevlig helg!

På tal om hemlängtan så är det en av de större sakerna jag har brottats med mer eller mindre lite nu och då. Jag försöker att inte tänka så mycket på hur bra Sverige och Stockholm är och alla jag skulle vilja hänga med och krama. Det finns bra dagar och det finns dåliga dagar. Men jag har lärt mig att det är ett val. Man kan antingen ge efter och låta de dåliga tankarna och känslorna ta över och styra dagen eller så kan man kämpa tillbaka och fokusera på allt som faktiskt är bra. Det är mycket som är bra, oftast mycket mer än det som är dåligt. Det krävs träning att tänka så för det är så lätt att fastna vid det dåliga, en enda negativ tanke räcker, och man glömmer allt som är bra, så fylls man av missnöjsamhet. Jag lär mig att tänka rätt. Jag lär mig att fokusera på rätt saker, att ha ett positivt perspektiv - på mig själv, på mitt jobb, på mina relationer, på mitt liv här. Det är inte alltid lätt, rättare sagt, det är sällan lätt när det är en dålig dag, men jag är inte ensam i mina strider. När jag verkligen överlämnar allt till Jesus är segern redan vunnen. Han lär mig också att lita i all ovisshet. Det är en långsam process, men jag känner att jag rör mig framåt. Jag har lärt mig mycket sen ett år tillbaka. 

För att nämna några saker som är väldigt bra (utan inbördes ordning): Gud är god, jag har ett jobb, jag trivs med dem jag jobbar med, jag har en bil, jag bor i ett bra hus i ett bra område, jag har bra roomies, jag blir mer och mer bekväm och trivs bättre i cellgruppen, jag känner folk jag kan ringa och hänga med (jag hängde t.ex. med tre olika tjejer på var sin dag i förra veckan!), jag har en otroligt bra pojkvän+ familj, jag har en fantastisk familj och underbara vänner hemma som ber för mig och stöttar mig, och jag får uppleva mycket sol :)

För övrigt träffade jag på ytterligare några svenskar på Macy's här om dagen som jag hjälpte när de shoppade