Jag skulle kunna åka ut och vandra flera gånger i veckan om jag bara hade tid! Grejen är ju att det inte finns nåt direkt fint promenadstråk i närheten så man måste åka en bit bort om man vill ha en fin promenad eller vandring, typ till en state park. Här om veckan åkte vi till Table Rock, ett litet berg med utsikt över berg efter berg efter berg. Ser ut som en oändlighet av stora kullar. Det är vackert. Det är värt en lagom flåsig 2h vandring uppför. Och jag älskar skogen. Jag älskar träd. Dessutom var det soligt och skönt. En fantastisk dag som också innehöll bra samtal. Jag tycker mycket om naturen häromkring. synd bara att man måste hoppa i sin bil för att åka till nåt bra ställe där man kan njuta av den ordentligt.
Senare på kvällen blev jag bjuden på middag av pastorsfrun vars församling jag numera går till. Hon är min ålder och vi kommer bra överens. Det var en god och trevlig middag. Vänskaper börjar byggas. Jag har saknat tjejkompisar. De är bra att ha. Cellgruppen jag går till innehåller också potentiella vänner. Men i vissa sammanhang kan det bli lite overwhelming. När 14 unga kvinnor går ut och äter alla hjärtans dag middag tillsammans blir det ganska kackligt till exempel. De här tjejerna är lite mer stereotypt tjejiga (och dessutom på ett amerikanska sätt) än jag är van att umgås med. Men jag tror att det mest är så när de är alla tillsammans, det är lättare att relatera till dem (de jag har pratat mer med iaf) en och en. Men de är trevliga iaf. En intressant tradition de har i gruppen är att ge vandra trosor som present under alla hjärtans dag middagen. Alla har väl sin grej.
Själva alla hjärtans dag är otroligt hypad här i jämförelse med Sverige, men det är ju förvisso det mesta ;) Själv fick jag åtnjuta en trevlig low key middag&bio-date.
Ytterligare socialiserande skedde i fredags då jag bjöd på pizza och spelkväll. Vi spelade Dutch Blitz och lyssnade på Timbuktu. Det var aningen surrealistiskt för det kändes som hemma fast ändå inte. Det var en väldigt kul kväll! Vi körde i lag. Vi som spelat Blitz vet att lite vad som helst kan slinka ur munnen i stundens hetta. Till exempel var pastorsparets kommunikation under spelets gång mycket underhållande och aningen distraherande. Han gav ifrån sig ljud och obegripbara ord, men hon fattade vad han menade. Det var som om han talade i tungor och hon hade uttydningens gåva. Men mitt lag vann - båda omgångarna! :)
För övrigt är jag nu stolt ägare av en blå/turkosaktig Honda :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar