Christmas success

Veckan har varit fylld av jobb och jul: jobbat sent och jobbat tidigt, bakat mjukpepparkakor till julklapp och gått på julgudstjänster. Men höjdpunkten innan julafton var att få följa med på konsert i Atlanta, och inte vilken konsert som helst, utan bandet som pojkvännen spelar i. Detta klassificeras som höjdpunkt både för att jag inte hade sett honom på 10 dagar och för att bandet är riktigt bra! Hela hans familj och jag körde ner i spöregn och stormväder och på hemvägen satt vi tre stycken i framsätet och tre i baksätet. Det var utan tvekan värt det, det var en riktigt bra show!

Julafton firades med morgonskype med hela släkten där jag fick vara med på farfars traditionsenliga läsning av julevangeliet och farmors traditionsenliga läsning av Tomten. Allt var mycket fint och mysigt och familjärt, ända ner till farmors kamerastrul. Jag fick till och med vara med på familjefotot via datorn. Sen blev det julklappsinslagning, julgudstjänst där PV läste en mycket fin och inspirerad monolog, julmiddag med PV släkten och mys framför julfilm. Här borta är det på juldagen som man öppnar presenter, så det gjorde vi - tidigt. Det var en fin stund med fina presenter. Jag blev lite överväldigad av allt fint jag fick. De är så generösa och omtänksamma. Min mjukpepparkaka var mycket uppskattad och så också PVs julklapp från mig (ni som följt hela processen med den kan dra en suck av lättnad). På eftermiddagen åkte jag till min moster och hennes familj där också mormor befann sig. Där blev det än mer skypande med familjen hemma, god julmiddag och därefter bio.

Mission Impossible 4 är helt klart värd att ses! Allt som allt en mycket god jul! Hoppas ni haft en fin jul också! :)

Social here, social there

Jag har varit rätt social de senaste dagarna. I tisdags skypade jag med totalt 5 pers, en inbokat och 4st spontana på samma gång! Det är alltid roligt att få prata med er där hemma, ni känns inte lika långt borta då, och jag vill verkligen fortsätta underhålla mina relationer i Sverige för ni betyder fruktansvärt mycket för mig! Stay in touch!

I fredags blev jag medbjuden på julfest av ett mycket trevligt par som är god vän med en tjej i min församling i Sthlm. Det var första gången jag träffade dem irl (vi har växlat några ord på fb innan) och jag kände ingen annan på festen heller. En tjej hade jag träffat lite snabbt förut. Det var trevligt att vara bland folk och prata lite med några. Men som förväntat fanns det tillfällen då jag var mest en observatör för jag inte hade någon att prata med. Nu kanske jag generaliserar, men enligt min erfarenhet är det lite extra svårt ibland att socialisera sig med amerikaner i grupp om man inte är van att ta mycket plats och visa fram fötterna. De är inte alltid så bra på att ställa frågor och bjuda in en i samtalet. De förväntar sig att man själv ska berätta saker bara apropå eller att man självmant hakar på ett samtal. De är själva ganska bra på att prata på med varandra. Personligen funkar jag bäst i små sammanhang och så klart ännu bättre när jag får frågor och blir inbjuden i ett samtal. Men jag är glad att jag gick iaf, det var en trevlig fest. Förhoppningsvis knöt jag några kontakter som kan leda till nåt mer nån gång.

Jag fick vara hemlig gäst på en annan julfest i lördags. Det uppskattade jag mycket! Den festen kändes mycket mer hemma, bokstavligt talat ;) Den var hemma i min gamla lägenhet hos mina gamla kombos med mina vänner och bekanta. Jag saknar er!

Jag träffar ju ganska mycket folk egentligen: på jobbet - både kollegor och kunder (kollegorna är väl de man kan eventuellt bygga nån relation med), hemma med mina kombos och när mina kombos bjuder hem vänner, när jag blir medbjuden på fest (som ovan), i kyrkan och via skype. Men så är jag ju också ganska mycket ensam - alone, but not lonely, fast nån gång i bland blir jag lonely också så klart.

Snart är det jul. Jag ska försöka baka mjuk pepparkaka med amerikanska ingredienser. Wish me luck!

Christmas times and work-ideology

Det är svårt att fatta att det bara är två veckor(?) kvar till jul. Jag var på julkonsert förra veckan. Det var vackert och stämningsfyllt! Jag och mina roomies har skaffat en julgran och pyntat den. Den är fin och luktar gott :) Jag har kollat på julfilmer och det spelas jullåtar på jobbet hela dagarna (jag vet inte hur länge till jag står ut med "Last Christmas" eller "Santa Baby"). Men det finns inga pepparkakor, lussebullar, knäck, glögg eller julmust... inte heller några adventsljusstakat i fönstrena.  Men det ska nog bli en bra jul här trots allt ;)

Jobbet och livet här blir bättre och bättre dag för dag ;) Här om dagen hände nåt otroligt oväntat. Jag småpratade, som jag brukar, med damen jag hjälpte i kassan berättade hon att det hon köpte skulle hon skicka till sin dotter i Sverige (!) "I'm from Sweden!" utbrast jag, varpå hon frågat "Pratar du svenska?!" och så utbröt ett överraskat och glatt samtal. Hon flyttade hit för fem år sen med sin man och hennes barn bor kvar i Sthlm (!) Det kändes konstigt men roligt att stå och prata svenska med någon på Macy's i Greenville, SC. Small world! Jag hoppas jag får träffa henne igen.

Jag har jobbat mycket på sistone. Jag var skeptisk till jobbet i början när jag insåg att alla som jobbar får ett personligt försäljningsmål och utöver det ska man försöka få folk att bli medlem och  ge extra till en välgörenhetsgrej de har. Jag är ingen "säljare" och jag tycker själv att duktiga säljare är jobbiga... Jag brottades inte bara med min personlighet och brist på försäljnings-talang, men det blev oxå en ideologisk brottning. Ni som känner mig vet att jag inte är helt såld på kapitalism och materialism, så ni kan tänka er. Men jag har chillat och jag känner att jag kan göra ett bra jobb och ändå hålla mig inom mina personliga rimliga gränser :)

Häromdagen träffade jag min gamla collegekompis. Vi åt middag och fikade. Kändes konstigt att det var sju år sen vi sågs sist... Vi hade mycket att prata om. Det känns roligt och bra att kunna ta upp den vänskapen igen! Jag ser fram emot att etablera mig här mer och bättre, slowly but surely.

Det är roligt att köra bil, men Amerikaner är sämre på att blinka än Stockholmare...!