Sen har jag inte skrivit för att jag inte visste hur jag skulle uttryck det som jag måste skriva för att avsluta den här bloggen. My stateside adventure has come to en end. Åtminstone för den här gången, man kan aldrig veta i förväg vart Gud kommer sända en i framtiden. Jag läste precis mitt senaste inlägg där jag hade en utläggning om hur jag försökte lära mig tänka och känna annorlunda om min situation här, vilket i efterhand ger mig en känsla av nederlag och misslyckande ibland. Jag tar inte tillbaka det jag sa och jag tror fortfarande att det finns mycket sanning i det där med perspektiv och vart man lägger sitt fokus. Men det finns en gräns för allt. Det finns en gräns mellan att inte ge upp och att tvinga nåt som inte är rätt. Jag gav inte upp, men jag insåg att det inte är rätt längre. Det kan ha varit rätt för ett tag. Jag tror att det fanns en mening med allt detta. Jag är glad att jag flyttade hit och försökte och att vi fick vara en del av varandras liv för ett tag. Jag har lärt mig mycket och kommer att bära med mig fina minnen. Det är så klart inte lätt och det är mycket känslofyllt, många blandade känslor. Det ska bli skönt att komma hem till familj och vänner, Sverige och Stockholm. Men det är också med stor sorg som jag lämnar en ouppfylld dröm som jag investerat så mycket i. Och det är lite läskigt att inte veta vad som kommer hända härnäst. Men jag vet att allt ligger i Guds händer och där kan jag vila tryggt oavsett hur det känns från ena dagen till den andra, eller från ena stunden till den andra (Jer 29:11 och Rom 8:28).
Home is where your heart is...
loved and accepted,
healed and strengthened,
nourished and encouraged,
embraced and illuminated,
filled and grown
Home is where your heart is...
at peaceful rest
Home is where your heart is...
sent out to love more
Home is where your heart is...
welcomed back to be replenished again
